Boken handlar om Lee Fiora som fjorton år ung lämnar föräldrahemmet i Indiana för att gå på den fina internatskolan Ault på den amerikanska östkusten. Som stipendieelev från en medelklassfamilj är hon automatiskt en outsider och hon ägnar mycket tid och kraft åt att försöka smälta in i den nya miljön bland skolkompisar som i stor utsträckning kommer från väldigt rika familjer, något hon aldrig riktig lyckas göra på de fyra åren som hon går på skolan.
Stilen är klockren. Lees pubertala kamp med tillvaron i stort, vänskap, skolan och framför allt kärleken levereras på ett mycket övertygande sätt. Sittenfeld har verkligen lyckats framkalla de precis lagom neurotiska känslorna som jag, en man på 30+, tänker mig att en tjej på 14-17 år brottas med och den vilsenhet som Lee känner i tonårstillvarons sociala spel känner jag igen mycket väl.
